Här förleden tjänade jag tusen kronor (lagligt) och blev väldigt glad. Satt och pratade med en person om det och nämnde lite i förbifarten att mitt konto innehöll 46 kr sedan den 2 januari. Inget gnäll eller så utan bara ett konstaterande. Då säger hon: Du är den fattigaste personen jag känner.
Är jag fattig???  Jag bor i en fin modern lägenhet med varmt och kallt vatten. Precis hur mycket jag vill ha. Jag har en stor frys full med mat. En halvtom kyl. Jag behöver inte frysa. Kan gå ner längs stranden när jag vill. Gå ut på piren och sitta på den välkomnande handen och insupa havets dofter och inga bekymmer i världen. Jag är uppkopplad på nätet dygnet runt och kan om jag vill glo på tv i alla fall 24 timmar om dygnet. Är det att vara fattig??

För några år sedan var jag i spanien på rehab. Att det blev spanien i stället för Växjö var för att den fanns en beteendevetare där. Med kronisk värk skulle jag lära mig leva med det. Jag lärde mig även att vi har ett val och att livet handlar om prioriteringar. Jag kan välja att fladdra runt på nätet för att kolla vad alla andra har som inte jag har och bli en (ursäkta språket) jävla bitterfitta. Eller så kan jag välja att vara hyfsat glad för det jag har. Är jag inte nöjd så får jag göra något åt det. Men valet är bara mitt.

Jag har alltid i min jävla enfald trott att fattigdom är att bo i en papplåda, plåtskjul eller i kloakerna. Sitta och tigga för att i bästa fall få ihop lite mat varannan dag.  Jag har alltså levt i en livslögn..............