Fick in en konstig fundering i skallen i förmiddags som inte har släppt skallen hur gärna jag än velat.

Satt och filade fötterna och jag är mycket slarvig över vintern så det var ju en hel del av mig som skramlade av. Så tänkte jag till när jag såg att det föll ner: Där är en massa delar av mig. I nästa sekund så kändes det fel. Det var ju bara stoff liksom. Som mjöl. Efter den tanken har jag bara gått o grunnat på en sak. Var går gränsen mellan del och stoff???
Vill någon klok vänlig själ svara på det?