Husvagn

Sitter och pratar husvang med en vän och det får mig att tänka på sist jag var ägare till en söt liten husvagn. Av någon anledning har det fallit lite i glömska. Väldigt konstigt för min familj är ju så glad för att påminna mig om mina urusla affärer. Fast detta kommer jag aldrig att kalla kass affär.

Saken är den att jag köpte en ful jävla husvagn men jag har liksom öga för vad det skulle kunna bli. Typ en diamant av en kolbit. Jag fick hem den och köpte färg och annat den kunde tänkas behöva. Fixade och donade och fick  mängder av avundsjuka blickar. Jag förstod ju osso att många stod i kö för att få låna den när jag väl var klar men det fick vänta kände jag.

När jag efter mycket om o men blev i stort sett klar hände det så mycke annat. Bl a så var jag utan bil. En smärre detalj som kan va bra att ha om man har husvagn. Så det var med sorg i hjärtat ja la ut den på blocket till försäljning. För samma pris som jag själv gett så klart. Fick väl offra småkostnadera och jobbet.
Det kom en bonne o kollade. Knackade lite här och där och luktade runt lite. Så efter en stund slog han till. Himla redi karl. Jag fick mina pengar och skrev ett kvitto att den såldes i befintligt skick. Snäll som jag är ska jag ju hjälpa honom till dragkroken så vi grabbar tag i vars ett handtag som sitter framtill på husvagnen och ska dra den kanske en halv meter. När man är på väg mot ett mål så tittar man oftast dit vilket jag gjorde nu. Jag kände inget utan det var snarare ett skumt ljud som gjorde att jag vände mig om. Jag flyttade inte husvagnen en endaste centimeter. Bara främre väggen som lossnade i hörnan och lämnade ett stort öppet sår. Snabbt satan fick jag tryckt tillbaka väggen och av nån skum jävla anledning kom den på lats och han körde iväg.

Vet inte hur länge jag var rädd att han skulle komma o hemsöka mig efter det.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0