Förvirringen
Jag har väldigt blandade känslor när det kommer till det där med ålder. Känner mig inte så gammal och när man ser på bilder från när mina föräldrar och deras föräldrar var i min ålder så är ju skillnaden enorm. Dom var ju tanter på den tiden. Ser jag på mig själv så e de bannemig ingen tant.
Men om jag går tillbaka till min barndom. Uppväxt i en liten by utanför Helsingborg. Vi hade grusväg =) Omställningen till asfalt var ju enorm. Man åkte tefat på gatan där det var en backe. Helt utan problem. Ingen som grusade och väldigt få bilar. Det var svartvit tv. När man fick 2 kanaler var det lyx. Fjärrkontrollen var inte uppfunnen så man gick fram och tillbaka för att byta kanal.
Jag var 15 då jag fick min första bärbara kassettbandspelare. Den var enorm med dagens mått mätt =) men va fan gjorde det. Man kunde ha den med sig.
Banden spelades in direkt ifrån radion med en handmic så man fick sitta knäpp tysta. Alla ljud kom ju med. Blev lite tråkigt när bandet tog slut mitt i en låt och man tvingades vända bandet. Men så var det för alla. För att garanteras hela låten fick man även mä sista snacket.
Dagen då jag såg den första walkman trodde ja ju knappt att de va sant. Så sörens liten, o så bra ljud sen. Det var en dyr liten rackare. När dom började med cd dömde jag ut skiten med en gång. Nått sånt skulle då aldrig slå igenom. Tji fick jag. I början på 80-talet satte jag mig vid en dator för första gången. Det fanns inget operativsystem. Utan man gjorde sina små program själv och när kvällen va slut så sparades det på en diskett. En diskett rymde 1.54 Mb. En enorm mängd data =)
När vi köpte vår första dator var hårddisken på 486 Mb. Även där var det bara DOS som gällde. Jag satt nätterna igenom och programmerade spel till ungarna. Min vän Martin i Malmö hörde av sig och hade kommit över något som hette Windows 3.11. Den låg på 13 disketter. Men nått sånt skit skulle vi inte ha........då. Vi fick så klart in det i datorn. Nackdelen var att om man ville slänga in något i datorn så fick man först ta bort något annat. Men det gjorde vi ju så gärna. För nu lekte vi i färg =) hela 16 stycken.
Win 95 kom o Martin var på oss igen, efter mycket tjat gav vi med oss igen. Nu är vi uppe i 256 färger och grafiken är enorm. Modemen anlände och vårt första var på 14.400 bps (bits per second) alltså in i helvete sakta. Man var bara uppkopplat efter 6 på kvällen för det kostade skjortan. När man började kunna ladda ner musik tog det i allra bästa fall ca 30 min för EN låt. Och du kunde man inte göra något annat under tiden. Ramminnet låg på 8 Mb.
Att sitta här med snabb uppkoppling, en snabb dator på för mig så jävla kort tid e otroligt. Ni som är van vid detta tycker nog att jag borde läggas i på ett hem eller nått. Men ja e bara 40+
Men om jag går tillbaka till min barndom. Uppväxt i en liten by utanför Helsingborg. Vi hade grusväg =) Omställningen till asfalt var ju enorm. Man åkte tefat på gatan där det var en backe. Helt utan problem. Ingen som grusade och väldigt få bilar. Det var svartvit tv. När man fick 2 kanaler var det lyx. Fjärrkontrollen var inte uppfunnen så man gick fram och tillbaka för att byta kanal.
Jag var 15 då jag fick min första bärbara kassettbandspelare. Den var enorm med dagens mått mätt =) men va fan gjorde det. Man kunde ha den med sig.
Banden spelades in direkt ifrån radion med en handmic så man fick sitta knäpp tysta. Alla ljud kom ju med. Blev lite tråkigt när bandet tog slut mitt i en låt och man tvingades vända bandet. Men så var det för alla. För att garanteras hela låten fick man även mä sista snacket.
Dagen då jag såg den första walkman trodde ja ju knappt att de va sant. Så sörens liten, o så bra ljud sen. Det var en dyr liten rackare. När dom började med cd dömde jag ut skiten med en gång. Nått sånt skulle då aldrig slå igenom. Tji fick jag. I början på 80-talet satte jag mig vid en dator för första gången. Det fanns inget operativsystem. Utan man gjorde sina små program själv och när kvällen va slut så sparades det på en diskett. En diskett rymde 1.54 Mb. En enorm mängd data =)
När vi köpte vår första dator var hårddisken på 486 Mb. Även där var det bara DOS som gällde. Jag satt nätterna igenom och programmerade spel till ungarna. Min vän Martin i Malmö hörde av sig och hade kommit över något som hette Windows 3.11. Den låg på 13 disketter. Men nått sånt skit skulle vi inte ha........då. Vi fick så klart in det i datorn. Nackdelen var att om man ville slänga in något i datorn så fick man först ta bort något annat. Men det gjorde vi ju så gärna. För nu lekte vi i färg =) hela 16 stycken.
Win 95 kom o Martin var på oss igen, efter mycket tjat gav vi med oss igen. Nu är vi uppe i 256 färger och grafiken är enorm. Modemen anlände och vårt första var på 14.400 bps (bits per second) alltså in i helvete sakta. Man var bara uppkopplat efter 6 på kvällen för det kostade skjortan. När man började kunna ladda ner musik tog det i allra bästa fall ca 30 min för EN låt. Och du kunde man inte göra något annat under tiden. Ramminnet låg på 8 Mb.
Att sitta här med snabb uppkoppling, en snabb dator på för mig så jävla kort tid e otroligt. Ni som är van vid detta tycker nog att jag borde läggas i på ett hem eller nått. Men ja e bara 40+
Kommentarer
Postat av: :P
40+ snarare 50- hahahaha :D
Postat av: Matilda
Jag är några år yngre än dig och jag kommer ändå ihåg när jag på allvar trodde att det var alla världens hav som brusade när man satte på modemet. Eller när vi bara hade en diskett på fritids så man fick slåss om vem som skulle spara det dom hade skrivit. För att inte tala om att vi alla spelade mattespelet Cheops pyramid för det var bara det vi hade. Så det har nog inte så mycket med ålder att göra...bara tekniken som gått otroligt fort. Men å andra sidan borde jag kanske också ha åldersnoja? Som Isak sa: "Men Minna du är ju nästan en gammal kvinna" :)
Trackback
