Det är inte åren som är viktiga

När min mor dog i julas tyckte jag, eller jag tycker fortfarande, att hon gick bort alldeles för tidigt. Bara 74 år fyllda. Hon hade så gärna velat vara kvar några år till. Men det är ju inget vi rår över, inte åt det håller i alla fall och cancer är en djävulsk sjukdom.

Jag har funderat mycket om detta. Tittar ofta i gamla fotoalbum och när jag gör det så förundras jag över hur jävla länge jag har levt. Så mycke jag har hunnit med. Jag är ju trots allt inte 50 fyllda. Jo det är gammal för många av er men jag känner mig inte gammal. Tycker jag har levt ett rikt liv. Har så klart gjort en jävla massa skit också på resan men inget jag inte kan leva med.

Tänker jag 25 år framåt är jag så gammal som min mor blev. Jag kan tycka här och nu att det är väldigt lång tid. En evighet till och med. Men det är inte det jag strävar efter. Utan just nu är det att få se Anna stå brud. Känns lite gammalmodigt med så är det.
Efter det så vill jag vänta in mitt första barnbarn. Eller om det blir Emils tur att gifta sig. Sen skall väl han också ha barn en dag. Jag vill så klart hjälpa dom passa barnen. Jag vill resa lite mer än jag gjort hitintills. Kanske tillsammans med Ville när han går i pension......

Så jag tror inte själva åldern spelar någon roll när vi lämnar in. Det är våra milstolpar. Mor hade haft ett bra liv. 5 barn, 11 barnbarn och ett barnbarnsbarn. Alla friska och skötsamma. Få förunnat. Men hon ville bara nå nästa milstolpe. Va det för mycke begärt?

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0