Under större delen av året har jag varit hon mina föräldrar. När jag inte har varit där har mina tankar befunnit sig där.
Min far var mycket dement och min mor fick en fruktansvärd cancerdiagnos.
Svenne lämnade oss i juni och natten mellan den 26 och 27 somnade min mor in. Vi hade henne hemma och turades om att vara där 24 timmar per dygn. Annandag jul var jag in om och sa hej till henne. Åkte hem på kvällen som jag skulle. Min syster skulle vara där på natten. När jag frågade när jag skulle avlösa henne  dagen efter sa hon att hon skulle stanna den dagen också, för det var så jobbigt att vara själv nu när slutet närmade sig.
Då fick jag mig en tankeställare och kände att jag inte kunde lämna henne ensam på natten. Jag åkte tillbaka och vi satt vid vars en sida och höll mor i handen.
5 i 12 på natten drog hon sitt sista andetag och lämnade oss lugnt och stilla.
Det var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Hon hade pratat bara någon timme innan och sen var det något i kroppen som valde att just då var det dags att ge upp.

Sov gott lilla Rassi och tack för allt du gav oss. Saknar dig så in i helvete.